Helt klart är att det svartvita snabbare styr ögat mot komposition och grafiskt innehåll. Även starka uttryck renodlas i det svartvita. Det är inte för inte som det finns uppåt ett femtiotal bra sätt att konvertera färgbilden till svartvitt och det är verkligen en konst i konsten att göra snygga konverteringar. Det finns en hel del tips online och en av mina favorit resurser, Moderskeppet, har en alldeles utmärkt guide i ämnet svartvitt från Lightroom/Camera Raw. Rekommenderas varmt då de färdiga resultatet verkligen är värt mödan!

_MG_4502

Med de insikterna i baggaget ska det bli spännande att samarbeta med Smajl studio här i Täby. Jag har redan varit rätt involverad då jag hjälpt till på med bl.a. ny webbsida, Lightroom implementering mm. Men, idag gjorde vi vår första plåtning tillsammans hos VW i Täby. Naturligtvis gassande sol redan klockan tio och det innebar långt ifrån ett drömscenario med hårt oförlåtande ljus. Bara att rigga storblixt monterat i största paraplyet för att försöka kämpa mot självaste solen. Lite otur då vi inte kunde ställa ljuskällan där vi ville eftersom det stod en övergiven bil parkerad mitt framför entrén. Istället fick vi skjuta längs med solljuset med irriterande skuggor som följd. Alltid bäst att få det rätt på plats men ibland är det snudd på omöjligt och så det får bli att ta till livlinan, läs Photoshop

RAW-kopia fotad med vidvinkel och polariserande filter. Inte mycket retusch som behövs förutom lite justering av hudtoner och några irriterande skuggor.

Men det här skulle ju handla om bättre workflow:

En mycket initierad vän sade till mig, om man ska vara med i matchen bland de seriösa aktörerna i bildbranschen måste man kunna visa långsiktigt tänkande och framförallt kunna garantera processen över tid. Låter kanske som floskler men med dagens digitala arbetssätt är det viktigare än någonsin att kunna visa framförallt stora kunder med återkommande behov (precis de man vill åt…) att de kan lita på att man behärskar processen fullt ut. Dvs, det räcker inte med fantastiska bilder! Dessa eftertraktade kunder måste dessutom känna 100% förtroende för sin bildleverantör i alla väder. Trots att stora pengar finns att tjäna när oetablerade aktörer försöker prisa sig in på marknaden för en del av kakan, chansar de här företagen sällan på högoddsare. Det är helt enkelt inte värt besväret och osäkerheten på den här nivån. Självklart ett REJÄLT hinder att ta sig över men också en stor ‘fördämning’ som skyddar de som redan uppfyller kravspec’en!

Nog svamlat!
Begreppet ‘workflow’ sträcker sig hela vägen från kameraklick till färdig produkt, oftast print, tryck eller webb. Tänkte här fokusera på processen kring hanterandet av bildfiler. Inget att fundera över säger du kanske… Ta då en titt på den här filmen från amerikanska fullblodsproffset Chase Jarvis så tror jag du kanske tänker om! Och precis som Chase säger, framtiden kommer att ställa än tuffare krav i takt med att fotografer förväntas kunna hantera rörlig bild när system-kamerorna redan idag klarar full HD med en optisk kvalitet som tidigare varit endast filmproffs förunnat.

Bara att ringa o beställa RAID-diskar, NASar, mm mm…

Click here to view the embedded video.

Känns onekligen som en lång väg att vandra. Men hur äter man en elefant? Jo, bit för bit…

Parentes: Faktiskt mycket beroende på att väldigt många fotografer vardagsmässigt drar i efterbehandlingsreglagen ordentligt och även nyhetsfotografer ‘tweakar’ numera sina bilder rejält. En morgon när jag läste SvD blev jag faktiskt så ‘upprörd’ att jag mailade fotografen Magnus Hjalmarson-Neideman som är en av de som går allra längst. Nu glider jag av ämnet rejält men låt gå — bara en kortis! När jag framförde att jag tyckte att många av hans bilder från demonstrationerna i Aten var så hårt bildbehandlade (HDR look) att jag hade svårt att se dess innehåll fick jag hedervärt snabbt svar av Magnus, att så länge man inte gör mer än att dra lite i RAW-reglagen är det väl inget att snacka om… Jag menade att det är OK i t.ex. bildreportage om Sveriges gamla utdöende bensinmackar (som han tidigare gjort) men inte med rent dokumentära bilder. Ja ja, ser att idag går alla åt samma håll men min åsikt iaf!

Var inne på grymma Moderskeppet häromdagen o hittade en video som visar en annorlunda & snabb metod att få till just den omtalade looken. Photoshop gurun, Anders Jensen, kallar den Cowboy-effekten så vad kan passa bättre än att testa på den nutida spionförfattaren, Anders Jallai. Döm själva — ‘too much’ eller ‘cool cat’?

(klicka på lilla bilden under för att se obehandlad version direkt från Camera Raw)

jallai_rough jallai_original

MEN, nu tror jag att poletten faktiskt trillat ner när jag pratade med min vän det “Digitala Media Oraklet”,  Johan Ronnestam. Hans fantastiska blogg är, förutom att vara extremt läsvärd om man vill veta mer om digitala media, hans egna gigantiska minnesanteckningar. Precis vad jag behöver!  Jag fördjupar mig gång på gång i ljussättning & bildbehandling bara för att ha glömt alla detaljer kort därefter.
Nu är det slut på det! För varje Aha-upplevelse blir det ett nytt inlägg. O vem vet — kanske är det precis det som behövs för att bloggen ska bli intressant även för andra: okonstlat och opretentiöst

snowmobile

Här en gammal favorit. Favorit för bilden får mig att minnas den fantastiska skoterturen när vi bodde i ett sameviste i krokarna kring Saltoluokta. Bilderna skulle vara  till ett företag som säljer sattelittelefoner o vi letade efter miljön som tydligt visar isolering från allt, o vi körde långt, långt in i terrängen på skotrarna!

Det som gör att jag plockar fram just den här bilden är egentligen en tillfällighet när jag satt o gick igenom gamla bilder och fastnade tvärt. Vad är då grejen enligt min nya insikt i bloggandets mening? Jo, jag fick faktiskt en Aha-upplevelse som egentligen inte har med själva bilden att göra, utan det grymt flexibla camera RAW-formatet:
Jag kände spontant att  bildbehandlingen jag gjorde för fyra år sedan lämnade en del att önska…

  Sagt o gjort — kastade gamla .psd filen o plockade fram den ursprungliga RAW-filen o började om. Ett separat övertonat RAW lager med himmel med -1,5 i exponering för att få djupare färger o snyggare motljus-sol. Ett till RAW-lager exponerat för vit snö som jag dessutom plockade bort blå-magenta-stick ifrån med ett justeringslager. Ett till justeringslager ‘curves’ med en lätt S-kurva på det o bilden har fått nytt liv! Ett sista tips för att skärpa bilder för webben är att istället för oskarp mask (USM) använda ‘highpass’ filtret (högpass) som finns under filter-menyn=>others. Kopiera till ett nytt lager, lägg på highpass men 0.3 radie och blandningsläge ‘overlay’ på lagret. Fördelen med denna metod är att den inte fräter ut vita partier på samma sätt som de andra skärpe-filtrena i Photoshop gör.

Kolla in Mattias intro-video till de båda kurserna:

Deltar själv i kursen Visuell Kommunikation och den är suveränt bra. Här har jag precis plåtat en arbetsplats där uppgiften var att tydligt kommunicera sina egna värderingar med hjälp av bildspråket. Döm själva om jag lyckats åskådliggöra att många sliter rejält i det dagliga.

tyre_shop1_1

Hade egentligen behövt ett par riktiga studioblixtar för att “överrösta” det starka befintliga ljuset, läs solen, mitt på dagen då jag ville få till mer dämpat skymningsljus. Sagt o gjort;  solen i Zenith o med två stycken Canon 580EX på full kräm med rejält med gul-filter ( full CTO) gick det ändå hyfsat att få till lite av det “Pripps-Blå” skymnings-ljuset som jag ville uppnå. Visst, McNally gör ju oftast sina förgrunder ännu “gulare” men jag är inte riktigt övertygad om full kräm då “less is more” är mer min melodi… Ja ja, döm själva om det ska vara mer McNally toning eller inte.

landet_studio-1 landet_studio-2 landet_studio-4 landet_studio-3

Tro’t eller ej men inget PhotoShoppande här, bara kameran på vitbalans för glödjus och, som sagt, gul-filter på blixtarna!

GK_window GK_lamaryllis GK_liljekonvalj GK_safe GK_julstjarna Gunnar_Kaj_Julsaker GK_oversikt

När jag kom hem från jobbet var klockan strax efter nio på kvällen. Utanför huset hördes musik och höga skrik från Rösjöskolans skolgård. Det är en låg- och mellanstadieskola som ligger cirka femtio meter från vår bostad.
Jag bestämde mig för att ta en promenad och se vad som var i görningen. Under en helg några veckor innan hade ett tiotal av skolans glasrutor krossats så jag bestämde mig för att ta med kameran.

Ett par av ungdomarna kom genast fram och frågade varför jag hade en kamera med mig och vad jag skulle använda bilderna till. Jag förklarade lugnt att jag har småbarn som går i den här skolan och tänkte därför ta ett par bilder för att kunna hjälpa polisen om något skulle gå sönder. Det var OK, enligt de modigaste i skaran. Jag berättade att min dotter nog inte skulle bli så glad på måndag morgon med tanke på hur det såg ut på skolgården! Någon tyckte att det var tråkigt när jag berättade att min dotter gick i första klass och bara var sju år. Ett fåtal lovade att städa upp efter sig. En kille lite’ längre borte snäste högt:

“Den här skit-kommunen har minsann inte nå’t bättre tillhåll för oss.”

Jag frågade om de kände till att vissa skolor har satt upp bevakningskameror för att undvika förstörelse och nedskräpning på småbarnens skolgårdar. Det tyckte de flesta var helt oacceptabelt och högst integritetskränkande. Inget större fel på ordförrådet i alla fall…

Efter den korta pratstunden gick jag hem för att lägga mig till ljudet av mopedtutor och bastoner från musik jag inte kände igen.

Nästa morgon regnade det lätt. Jag var ändå nyfiken på att se om min spontana kvällsgärning hade haft någon effekt!? Jag tog en sväng till skolan men lät barnen stanna hemma…

numb_generator1 dhs_display_two dhs_flower dhs_flower_anders dhs_pressvis dhs_display_one